Jag växte upp på landet bland kor, lamm, höns, hästar och min älskade bondkatt Molle. Han var en stor vit hankatt med svart svans och svarta tassar. Molle hade blivit ensam kvar i grannstugan när ägaren hastigt dog. Den lyckliga dagen när pappa bar hem Molle i en hampsäck glömmer jag aldrig.
Han blev mitt ständiga sällskap under 9 års tid. Han var mer som en hund, än katt. På somrarna vandrade vi ute i skog och mark eller över ängarna. Ofta satt jag på en stor sten vid bäckens kant och läste medan Molle fiskade små grodyngel och abborrar. Molle blev 19 år och dog strax innan jag flyttade hemifrån.
Jag utbildade mig till sjuksköterska, bodde i stadsmiljöer i lägenheter som jag inte ansåg vara lämpade för att inhysa djur. På 80-talet köpte vi hus i Borås. Hustomten gränsar mot skogsområde och drömmen om att skaffa en katt blev aktuell igen.
Men det dröjde fram till 2001. Då åkte vi till min svåger för att titta på deras somaliungar. Jag blev alldeles utom mig när jag fick syn på deras lille sorrel hane, som for runt som en vessla med svansen i vädret. Honom köpte vi och döpte till Tiger. Nu blev han (lik Molle) mitt ständiga sällskap inomhus och ute i naturen under 13 år.
Idén att själv bli uppfödare av somalikatter växte sakta fram under tiden vi hade Tiger. Somalikattens livlighet, hundaktig tillgivenhet, intelligens och kärvänlighet är utmärkande drag hos rasen och dessa egenskaper tilltalade mig och min familj.
Tiger var en mycket älskad familjemedlem. Han var kastrerad och fri att komma och gå som han ville. Via en kattlucka så hade han fri tillgång till den omgivande skogen. När Tiger dog, så hägnade jag in hela min bakgård. Jag bestämde att mina efterföljande avelskatter skall ha en säker utemiljö att vistas i.
Jag har gått Katt 1 och Katt 2, kurser som ges av etologen Lisa Berglund i Borås. Jag har även gått kurserna G1, G2 och3 via PawPed’s Academy.